Shetlandsponnyn

Rasstandard

Höjd
107 cm är högsta tillåtna mankhöjd vid fyra års ålder eller äldre. 105 cm är högsta tillåtna mankhöjd vid tre års ålder.

Hårrem
Hårremmen ändras beroende på årstiden.
Vinter: Dubbel hårrem med täckhår som skyddar mot regn och håller ponnyns hud helt torr i det värsta vädret.
Sommar: Som kontrast är sommarhårremmen kort och skall vara vackert silkesglänsande. Man- och svanshår skall alltid vara långt, rakt och rikligt samt hovskägget rakt och silkesglänsande.

Färg
Alla kända hästfärger är tillåtna, utom tigrerade.

Huvud
Huvudet skall vara litet, proportionerligt och välburet. Öronen skall vara små, rättuppstående och brett ansatta men pekande väl framåt. Pannan skall vara bred med vakna, mörka och intelligenta ögon. Mulen skall vara bred med vida öppna näsborrar. Tänder och käke måste vara korrekta.

Kropp
Halsen skall vara väl ansatt mot bogen, vilken i sin tur skall vara sluttande, ej stupande och sluta i en väl markerad manke. Kroppen skall vara stark med stort hjärtutrymme, väl välvda revben, stark och muskulös länd. Korset skall vara brett och långt med en väl ansatt svans.

Hovar
Hovarna skall vara hårda, runda och välformade och inte korta, trånga, sammandragna eller tunna.

Framben
Frambenen skall vara välplacerade med tillräckligt bra och flata ben. Underarmen skall vara stark, skenbenen korta och väl inskenade samt kotorna spänstiga.

Bakben
Låren och skankarna skall vara starka och muskulösa med välformade, starka hasar, varken för vinklade eller för raka. Bakifrån sett skall bakbenen inte vara för brett ansatta eller hasarna inåtvridna.

Rörelser
Raka fria rörelser med användande av varje led, väl följande sitt spår.

Allmänt
En mycket framträdande och väsentlig egenskap hos shetlandsponnyn är dennes generella uttryck av vitalitet, utstrålning, styrka, uthållighet och robusthet.

Historik

Shetlandsponnyns egentliga hemland är Shetlandsöarna vilka ligger vid gränsen mellan Atlanten och Nordsjön.

Öarna är klippiga med en splittrad och brant stupande kustlinje. Strändernas sjögräs och tång nyttjas dels som gödningsmedel för de magra åkrarna, dels utgör de vintertid ofta det enda fodret för de frigående ponnyerna. Det backiga inlandet som ligger 40-100 meter över havet täcks av ett knappt metertjockt jord- och mosskikt på vilket endast en mycket karg  vegetation trivs. Endast knappt meterhöga träd finns. Under inflytande av golfströmmen och det nordliga läget är klimatet rått, fuktigt och blåsigt. Det finns praktiskt taget inte en enda regn och stormfri dag på hela året.

Om ursprunget till denna förhistoriska ras vet man inget med säkerhet. Vikingarna påträffade dem i stora hjordar vid sina invandringar. På medeltiden fick man genom resenärer höra talas om dvärghästar på Shetlandsöarna. Dessa var då kända under namnet ’Shelties’ vilket de behöll fram till slutet av 1800-talet. Fram till 1800-talet var rasen fri från inblandning av främmande blod. År 1850 skapades Sumburghstammen genom inkorsning av Norsk fjordhäst.

Omkring 1855 importerades en mustanghingst och en Arabisk fullblods hingst till ön Fetlar. Fetlarstammen kännetecknas av en särskild elegans av mindre kaliber än urtypen, påfallande blev också deras mindre och sirligare huvuden. De tvåfärgade (skäckarna) anses leda tillbaka till mustanghingsten och till de Islandsponny hingstar som vid denna tid infördes. 1873 upprättade Markisen av Londonderry planmässig avel i stuteriform för bevarande av den ursprungliga rasen på öarna Bressay och Noss. Ponnyn av denna rastyp bildade grunden till talrika avelsuppfödningar också utanför Shetlandsöarna, framför allt i England och Skottland men också i andra länder i Europa och USA. Londonderrystuterierna upplöstes 1896 men avelsmaterialet bevarades. Ett av de allra äldsta stuterierna som fortfarande bedriver avel är Transystuteriet i Skottland.

Beträffande de anatomiska och psykologiska egenskaperna står Shetlandsponnyn mycket nära kallblodets. De personifierar starkt en typ som särskilt utmärkes genom en djup och bred bål, en stark revbensvälvning, en utpräglad tendens till kluvet kors och i sin helhet sluten kroppsbyggnad. Shetlandsponnyn är en verklig dvärg, hos vilken en likartad, harmonisk förminskning av alla kroppsdelarna har inträtt. Bristen på sporrar, på uthålligheten och styrkan samt hårremmen tyder på ett nära släktskap med vildhästen.

Det är mycket troligt att ett urval av små men ytterst motståndskraftiga och konstitutionshårda hästar har ägt rum på grund av ytterst ogynnsamma klimat och jordförhållanden. Denna urvalsprocess har säkert börjat redan före och under den ponnyvandring söderifrån till Shetlandsöarna som följde under istiden. En särskild bekräftelse på detta är en av teckningarna i den första under andra världskrigets upptäckta grottan vid Lascaux i Syd-Frankrike. Den visar mellan två stora hästar av Prezwalskijtyp, en dvärghäst som uppvisar en slående likhet med den idag levande Shetlandsponnyn.

Förutom några enstaka exemplar började shetlandsponnyer importeras till Sverige först under slutet av 40-talet.